Praktiska kläder och mystiska skivor.



Någonstans mellan himmel och helvete var det en person som satte agendan för hur man klär sig på scen. Inte direkt några lagar utan mer små tips för hur man gör förr att det skall bli rätt.
Jag är emot "tips", lagar och regler när det gäller musik eller att stå på scen, men igår insåg jag hur mycket det där faktiskt gör.
Surrounded från Växjö spelade på Storan igår. Lite drömsk rock med viskande sång. Inget man retar upp sig på och inget man flyger upp i det blå för. Duktiga killar helt enkelt.


Byxorna...

Det roligaste var ändå kilarnas kläder. Gitarristen hade dagen till ära, det är förmodligen bandets enda Sverigekonsert innan de åker till Europa igen, dragit på sig ett par friluftsbrallor! En beige byxa med dragkedja på benet så man snabbt och enkelt kan göra om dem till kortbyxor... Men ärligt alltså! Var kom den idéen från?
Praktiska kläder gör sig INTE på en scen om man skall ha någon som helst trovärdighet i min bok. Beige brallor har man möjligtvis på sig på kalfjället, inte på en klubbscen!
Snyggare var då basisten med ett par fina ratpack-dojjor och svart skjorta med tillhörande svart slips. Stiligt!

Men nu var det ju egentligen inte kläderna som vi skulle tala om, utan vad jag tyckte om musiken.
Tyvärr Surrounded, ni är för tråkiga! Det står liksom helt still. Världen stannar upp när ni spelar, inte på det där bra sättet utan på det dåliga. Allt är så praktiskt och slipat. Det är gubbrockigt till max och jag undrar vad européerna har för smak.
Ni som missade spelningen, bry er inte.


Populär klubb...

Desto bättre är då klubben i sig, Klubb Populär. Anders och gänget fixar bra stämning med blandade pophits i högtalarna. Typ låtarna som jag själv spelar hemma. Alla är trevliga (förutom den flicka som tyckte jag var egoistisk när jag förklarade att jag bara skrev om musik jag tyckte om. Fast det kanske bara handlade om missförstånd och alkohol. Hon var nog snäll innerst inne och jag var otydlig/dum)
Det är skönt att Storan numera har fyllt den stora lokalen med bord, soffor och orientaliska mattor. Härligt!
Var annan lördag är det obligatorisk närvaro på Storateaterns baksida, nästa gång exploderar vi över Sibirias framträdande. Oj oj det kommer bli så bra.


Mystisk skiva på mattan...

Tillsist:

När jag kom hem sent i fredags kväll låg det ett brev på min hallmatta. Däri hittade jag ett papper som det stod "Hej" på. I pappret fanns en svartskiva med någon som kallar sig Island on the living.
Jag har ingen aning om vem det är och varför jag har fått den skivan hem till mig, men den är bra! Det verkar vara en kille som spelar själv och det låter ibland lite som Antony and the Johnsons. Man måste stå på tå och vara väldigt tyst när man lyssnar på låtarna.
Hemsidan ger inte många svar så nu undrar jag om det är någon som kan hjälpa mig att lösa mysteriet. Vem är det som sjunger på skivan och var kommer han/de ifrån?
Skicka ett brev till jerry.boman@tv4.se eller svara i bland kommentarerna.


Kan ni påminna mig om att jag skall gå in till min granne och säga till honom att om han inte slutar spela sina förbannade skalor på elgitarren så klipper jag strängarna!

Jerry Boman

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vad roligt, jag fick en sån skiva av en kille på stan för ett par veckor sen. Det var så komiskt för han bad nästan om ursäkt för att han gav bort den. Jag håller kanske inte riktigt med om anthony & the johnsons liknelsen, men den är bra och rätt oförutsägbar.

Tom Jerry Boman sa...

Kul! Men vem var han då?
Framförallt gillar jag att man måste konsentrara sig när man lyssnar på låtarna.

Anonym sa...

Jag vet inte, han såg väl ut och vara tjugo nånting. Tror han sa att det var han och hans bror som gjort den.